Desiderata of Happiness

Go placidly amid the noise and haste, and remember what peace there may be in silence. As far as possible without surrender – be on good terms with all persons. Speak your truth quietly and clearly; and listen to others, even the dull and ignorant; they too have their story.

❧

Avoid loud and aggressive persons, they are vexations to the spirit. If you compare yourself with others, you may become vain and bitter; for always there will be greater and lesser persons than yourself. Enjoy your achievements as well as your plan

❧

Keep interested in your own career, however humble; it is a real possesion in the changing fortunes of time. Exercise caution in your business affairs; for the world is full of trickery. But let this not blind you to what virtue there is; many persons strive high ideals; and everywhere life is full of heroism.

❧

Be yourself. Especially, do not feign affection. Neither be cynical about love; for in the face of all aridity and disenchantment it is perennial as the grass.

❧

Take kindly the counsel of the years, gracefully surrendering the things of youth. Nurture strength of spirit to shield you in sudden misfortune. But do not distress yourself with imaginings. Many fears are born of fatigue and loneliness. Beyond a wholesome discipline, be gentle with yourself.

❧

You are a child of the universe, no less than the trees and the stars; your have a right to be here. And whether or not it is clear to you, no doubt the universe is unfolding as it should.

❧

With all its sham, drudgery and broken dreams, it is still a beautiful world. Be careful and cheerful. Strive to be happy.

.

~ Written by Max Ehrmann in the 1920’s

Arkiverat i:Citat, Serious stuff , Desiderata, life, tänkvärt

Det Långa Inlägget eller Hur Jag Kommit Dit Jag Är Nu

Oh boy, nu kommer ”the big one”. Det känns som om jag borde släppa ifrån mig ett stycke, då det just nu händer en stor grej i mitt liv. Detta blir det obligatoriska hejdå/grin/tagga-inlägget som varje kotte som har blogg och som ska genomgå något stort i livet skriver. I våras såg man studentinläggen som var glada men med en underton av vemodighet (I was one of them). Sedan var det dags för flytt till högskolor m.m. då vissa för första gången kom på att de skulle klara sig själva (något som lyste igenom i texterna). Var fullt av långa känslosamma texter om hur svårt men ändå kul att flytta. Det kunde vara några mil eller över halva eller hela landet. You know what? Jag flyttar nu till ett annat land. Tja, till en helt annan kontinent. Jag flyttar till Kanada! Läs hela mastodonttexten om vägen dit.

Arkiverat i:Kanada, Serious stuff , goodbye, Kanada

Nostalgia

Jag och the mother var inne i Gävle idag, och tog en tur till området där jag tillbringade åren 1992-1998 – alltså ganska stor del av mitt tidiga liv. Vi åkte runt i Sätra, där jag bodde och gick i skola, och satan i gatan vad minnen kommer tillbaka. Riktigt häftigt. Man minns cykelvägen till kompisarna och skolan, vägen upp mot skogen och kojan, platsen där man plingade på bussen osv. osv. Ibland kommer det bara fragment som består av bilder, ljud eller de speciella sinnestämningar som frambringas av olika platser. Man associerar en plats eller vissa personer med speciella situationer som bara BANG smäller in i tankarna – går inte att kontrollera.

Det som förr var dolt i ett skumt skimmer (ni vet hur det är – man minns inte mycket från tidig barndom) blev nu lite klarare. Man tycker allt verkar mycket mindre. Ett gräsområde som jag uppfattade stor som två fotbollsplaner såg nu ut som en liten gräsplätt mellan husen. Lekparkerna verkar små, och likaså alla hus.

Jag tror det är nyttigt att då och då återbesöka sina rötter – platser som format en som person. De har ju varit skitviktiga för oss en gång i tiden, och de förtjänar att man tittar in någon gång.

Arkiverat i:Serious stuff , nostalgi, sätra, barndom

The Power of Time Off

Såg en video från en föreläsning av Stefan Sagmeister, en av världens främsta designer och grundare av Sagmeister Inc (ruggigt grym sida). Talet var så inspirerande att jag känner mig tvingad att sprida det. Se nedan. Rekommenderas till alla, även de som inte intresserar sig för design och formgivning.

Se hela (fler föreläsningar här). Gillar hans inställning till yrket (och livet) grymt hårt. Att hans verk är smärre underverk gör inte något sämre. Det är med både glädje och avund jag ser hans arbete. ”Jag vill också…”, ”varför tänkte inte jag på det?” dyker upp i huvudet kontant. Detta är nog ytterligare en knuff på mig, för det är i något av denna stil jag ämnar att bli. Tror jag.

(via Macpro)

Arkiverat i:Design, Serious stuff , Design, livet, stefan, sagmeister, grafik, TED

New Soul

Jag fick en ruggig lust att sadla om och bli författare eller journalist. Bo i ett sånt där kustsamhälle man ser i filmer. Börja dagen tidigt med stor frukost man sitter med i timmar, dra på morgonpromenad för att sedan fortsätta skriva på min ändlösa stora roman om livet (tungt va?). När klockan börjar ticka förbi den magiska timmen drar jag ner till baren för att beställa ”min vanliga”. Dagen avslutas på <insert Italian/French restaurant name here> med nära vänner, där vi naturligtvis är stamkunder.

Jag har insett att Sverige oftast inte är ett land att egentligen hålla fast vid, och bo kvar i. Tänk efter. Man kan raljera i timmar över vårt usla klimat, pessimistiska attityd, vänsterriktade politik (thank God for Alliansen). Jag talar mycket för mig själv när jag säger att vissa borde komma bort ibland. Se ljuset. Återupptäcka glädjen i bra mat, naturen och naturligtvis människorna. Nu är mycket av mina drömmar och fantasier om dessa länder baserat på filmernas uppdiktade historier, men ack är miljöerna desto mer äkta. Just nu känns det som jag är menad som nån enkel fiskare, försäljare eller liknande i någon av förr nämnda länder. Mina vänner, jag tror jag har fått en vision som jag är skyldig att följa. Skriver upp det i min ”Att göra i livet/livsmål”-lista.

Problemet är: vad är att föredra? Södra Frankrike eller italiensk kustby? Jag får testa båda.

Arkiverat i:Randomgnäll, Serious stuff , frankrike, italien, nytt liv

Fresh

Om vattnet är stört och är i rörelse kommer du inte se dig själv. Ta ett steg tillbaka och låt vattnet lugna ner sig så kommer du så småningom se igen. Rör inte vattnet.

Gör inte saker för komplicerade. Andas och kom in i ett orubbligt lugn. Låt inget störa ditt vatten.

- Johan, 2009

Arkiverat i:Citat, Serious stuff , Citat, höst, luft, natur

Death Note

Två dödsfall har inträffat hos oss. (1): En av de äldsta ankorna har gått vidare till nästa värld. Vi vet egentligen inte hur han dog (ganska makabert när vi hittade honom), och jag tror inte heller vi får reda på det. Jag grävde en grav åt honom på en fin plats, och reste ett röse över. Jag är nöjd över mitt verk.

(2): en höna dog på ungefär samma sätt. Hedrade även henne med en sista viloplats med röse. Det är alltid jobbigt när djur dör. Speciellt om det är onödigt, och inte av hög ålder. Det enda man kan trösta sig med är att de levde ett långt och fint liv här hos oss, och kunde knalla omkring fria med sina kamrater med fri tillgång till mat, vatten och sovplats. De har haft ett innehållsrikt liv och nu var det dags för dem att gå vidare. De har gjort sitt, typ.

Arkiverat i:Serious stuff , död, djur, sorg

”Heroin” or ”The Weekend in Gothenburg”

Tja, att summera denna helg är inte så lätt. Typ som att skriva ett större epos än Odysséen eller nåt … Tungt. Grejen var att jag följde med brorsan och mamma som skulle installera den förstnämnde i sin nya lägenhet inför skolstarten. Jag la ihop två och två, och hänkade på så kunde jag träffa Emil och Gustaf en troligtvis sista gång innan jag far iväg.

Bilresan ner var chill i alla fall. Jag körde en bit, men man blir grymt trött på bara motorvägar. Hoppade av i Stenungsund och tog en buss in till Göteborg. Här hände en trist sak. Brorsan hade sagt: ”kliv inte av vid första bästa stora byggnad, vänta tills du ser en asstor byggnad – den är Centralstationen!”. Jag satt lugnt kvar när vissa klev av vid en hyfsat stor terminal och bussen fortsatte. Åkte genom hela staden, och när bussen rullade upp på motorvägen och ut från stan började jag undra. Min beloved iPhone hade stor del i denna tragedi, för när jag sökte i Google Maps i luren så sa den att centralen låg mer i södra delen av staden. Fuck heller … Å ena sidan fick jag se Landvetter by evening, å andra sidan sumpade jag en timme hos the boys.

Jag älskade denna korridor. Typ som från Half-Life 2, i fängelset Nova Prospekt, där man ska skydda sig mot .. oh, ni slutade lyssna.

Väl inne i stan igen sumpade jag en till buss med typ en minut, men till sista anlände jag i det tämligen lugna studentområdet lite nordöst om stan. ”Chill” är ordet som beskrev området bäst. Gick husesyn i lägenheten, med Emil hemma. Gd var på sittning.

Vi förberedde oss för natten och drog ner mot Chalmers område för att ”hämta Emils paraply”. Dock skulle vi bli kvar i lokalerna natten ut. Gick igenom campus medans Emils berättade (skröt) om studentkårens olika egendomar och utrustning. Vid ”de har fjorton pubar – i skolan” slutade jag lyssna och bara njöt istället. In mot hans lokaler drog vi, och sen neråt. Ja’ ba’ ”whoa, har de festlokaler här nere? Fatta va’ lodigt”. Fel av mig. Partyt som pågick där nere är lite svårt att beskriva. Men det var öl och människor. Och musik. Jag han som snabbast titta in i en pub där det var fullsmockat med folk. Och öl. Sen drogs jag in i ett annat rum som var ett disco (av alla saker). Sen börjar saker bli suddiga. Jag spelade ett ölspel som gick hyfsat, och pratade med ett stort antal sköna människor. Fick förklara för alla att jag inte egentligen gick på Chalmers utan var på besök. För att citera Gustaf: ”Jag satt. Dansade. Satt. Låg”. Jag snackade om gamla kungar med en historieintresserad snubbe. Jag snackade om Kalifornien och livsmål med en tjej i åk 2. Jag snackade skit med promillechefen (!) Roger. Jag hittade fans av The Doors och Jim Morrison som jag borde ha snackat mer med (ångrar mig än idag). Jag dansade skallen av mig till remixer jag endast knappt kände igen. Jag, Emil och Gustaf var Jim Morrison, Gene Simmons och Robert Fripp (i den ordningen). Man sugs upp av den yra som fanns inne i lokalerna, och ännu mer av den energi som finns i de mestadels göteborgsdialekt-snackande personerna i kårerna. En sak kan jag säga: natten var på tok för kort. Man vill bara packa ner alla personer och sen plocka upp dem vid väl valda tillfällen. Men det är omöjligt sägs det, därför bör man ta vara på alla glada tillfällen till 100%. Såklart.

"Blast!"

Emil skrubbar sin vän Håkan. En av de skummaste synerna jag sett när jag gått in i ett badrum.

Vi avslutade dygnet med att gå för lång bit hem till lägenheten, där jag somnade snabbare än vad jag spöar brorsan med handen bakbunden. Var tydligen svårvaknad, för det ryktades att de andra två tomtarna ritade mig i ansiktet, men jag såg inga som helst spår av det dagen efter. Weird. Nästa dag (söndag) var solig och fin. Frukosten var sänd från Gud och efter lite häng i lägenheten och allmänna roligheter (se bild höger, sorry Emil – var tvungen!). Solen sken fortfarande, och kläder behövde tvättas, så det utförde vi. Till sist drog tiden mot sitt slut, och jag tog bussen in till stan där mor och bror väntade. Så slutade ännu en era.

Tror jag tar resten av söndagen/måndagen senare nångång. Är trött som ett djur nu och har gjort mycket idag.

Buenas noches.

Arkiverat i:Serious stuff , party, göteborg, livet, chalmers

A Ride Without Seatbelt

You’ve never lived until you’ve almost died. For those who fight for it, life has a flavour the protected will never know.

Okänd soldat från Vietnam

Läs detta och begrunda mina vänner. Om ni verkligen tar det där till er, tror jag på lång sikt man kommer förstå meningen med livet. Det är jobbigt, men man måste våga för att vinna. Man måste utsätta sig för risker, utsätta sig för det man fruktar. När rädslan har blivit sedd i vitögat har den ingen makt mer. Detta gäller i varje situation, under hela livet. Man måste åka i livets berg-och-dalbana, och där finns dalar. När man varit ner i den djupaste dalen och kommit upp igen, tror jag livet ter sig annorlunda till det bättre.

Arkiverat i:Citat, Serious stuff , Citat, livet

”Fool In The Rain”

Jag har strängat om min gitarr med nya (dyra) strängar. När jag väl klurat ut hur man fick på de nya (fick använda spegel, ficklampa och tång) så låter ljudet lika djupt som havsdjupet, lika rent som vågorna, lika … Det låter fint i alla fall.

Jag har även bakat två gånger: mellanmålsbullar en gång, och chokladbollar senare. Jag förstår inte folk som är tvungna att kalla dem ”negerbollar”. Allså, vafan? Varför är det nödvändigt? ”Man har alltid sagt så, alla säger så”. Fyfan, ignorant jävla bonnläpps-argument. Jag tror (har absolut inga källor) att benämningen uppkom förr när ”neger” var allmänna namnet på svarta och bruna människor. Chokladbollen var ju brun, så varför inte uppkalla den efter ett folkslag som också var mörka? Riktigt sjukt tycker jag. Som om vi skulle kalla vit choklad för ”blekansikte-mousse” eller ”viting-mums”. Personligen gillar jag inte heller när man säger ”neger” till svarta. Det låter så gammalmodigt och inskränkt. ”En neger”. Låter som ett jävla objekt. Ordet ligger inte långt ifrån det nu så tabulagda ”nigger”. Det skiljer två bokstäver?! Vad är resten av skillnaden? Nej, ner med ”negerbollar”! Kalla det för vad det är: CHOKLADBOLLAR goddammit.

Idag har jag arbetat så kroppen gjorde så där skönt ont igen. Man blir slapp och jävlig, och orkar inte lyfta armarna under en tid. Vi stängslade åt mammas getter, och omständigheterna hade kunnat varit bättre. Det var hett och jävligt, och det regnade ett tag, och det värsta var myggorna! Hoppas alla vet om att Österfärnebo/Gysinge är ett av de myggrikaste områdena i världen (!), och att politikerna har lurat och kört med oss i flera år nu angående besprutning mot eländet. Aldrig har vi fått permanent tillstånd att spruta med BTI, ett medel som är testat i Tyskland och USA men som ändå inte är tillåtet i Sverige. Använts sen 70-talet mot mygg, och ändå tycker miljömupparna här (de gröna talibanerna också kallat) att ”man inte vet de långsiktiga effekterna”. Man blir så less när man lyssnar på asen. Fattar inte hur så ruggigt inkompetenta människor kan ha sådana viktiga positioner. Detta är regelrätt diskriminering, det de gör; att inte ge oss tillstånd. För i Danderyd fick man direkt dispens för sprutning, och jag tror absolut inte att deras situation är värre än vår. Äckeljävlar, jag har tappat tron till Sveriges politiker för gott. Mygel och ren dumhet.

Nu har två små ämnen lett in på två större ser jag. Så kan det gå. Under veckan ska jag hämta pass och fixa papper, och ska vi förhoppningsvis ta oss ner til Stavsnäs över helgen i slutet av veckan.

Arkiverat i:Randomgnäll, Serious stuff, Sommar , gitarr, politik, negerbollar, chokladbollar, myggor, BTI, politikerjävlar